Motion måste inte alltid vara roligt

Nu kommer jag att säga emot mig själv lite, för en av mina grundfilosofier är att jag tränar för att det är roligt. Men som i livet i stort, så är det samma med träningen, det går lite upp och lite ner. Att etablera en god vana som daglig motion är hyggligt enkelt. Att tappa en sådan vana är ohyggligt enkelt. 


Nu till saken. Sedan St Olavsloppet för en vecka sedan har jag vilat mer än vanligt. Dels behövde jag återhämta mig mentalt efter den urladdning som det krävdes för att jag skulle klara av att genomföra loppet. Sedan har jag såklart också varit rätt sliten i både låren och axel- och skulderpartiet. Så min vana att i princip alltid motionera efter jobbet har jag släppt. Och du vet hur det är, det går väldigt snabbt att bygga upp ett motstånd mot att börja igen trots att en vet att det är bra.

Igår efter jobbet sladdade jag förbi systeryster en timme eller så och när jag satt i bilen på väg hem hade jag en diskussion med mig själv fram och tillbaka gällande huruvida jag skulle ut och cykla som planerat, eller inte. Klockan var rätt mycket. Att jag inte kunde komma på någon lagom runda som kändes rolig heller gjorde att det var väldigt nära att jag hoppade över passet. Räddningen var att L inte var hemma. Hade han stått där med maten mer eller mindre klar då hade jag tagit den enkla utvägen. Nu var han inte det så jag bytte om och stack ut trots att det inte kändes speciellt roligt.

Ingen fantasi what so ever så jag bestämde mig för att jag skulle ta en grusväg som jag körde en del i våras då jag hade luftrörstrasslet. Jag skulle helt enkelt cykla i 45 minuter och sedan vända. Svintrist i tanken men enkelt. Och vet du, det som verkar tråkigt på förhand blir ofta så himla bra. För en ångrar aldrig ett träningspass. Jag hade framgångspoddens senaste avsnitt i öronen, med Lovisa Sandström som gäst, vilket var perfekt långt. Benen kändes pigga och den lätt kuperade turen gick så mycket lättare än i våras, vilket väl inte är så konstigt eftersom jag slet med astmaliknande symptom då. Men nu, ahhh, det var bara att trampa på. Vilken skön känsla! Motion måste inte alltid verka roligt innan för det blir ändå bra under tiden eller efteråt.

Kommentarer

Anonym sa…
Lite som jag igår, drog iväg vid 15-tiden (sent för mej) tänkte 4,5 km på Kyrkspåret i Åsn. När jag traskat några km så tänkte jag, 'det här va ju skönt, mindre blåsigt o förhållandevis varmt, så jag kanske ska testa 10km-spåret'. Gjorde det (knatade lite fel, fick vända tillbaka ca 1,5 km, hahaha) o det blev ju hur bra som helst, VÄLDIGT 'nöjd' med mej själv, hihi, o VÄLDIGT HUNGRIG!! / Mamma
SARA BORG sa…
Jamen eller hur?! Bara en kommer iväg så känns det ju nästan alltid väldigt mycket bättre. Bra jobbat av oss båda! :-) Kram kram

Populära inlägg