Spontana backintervaller

Du vet kanske hur det kan kännas? Sådär tungt och oinspirerat. Du har ett träningspass inplanerat men lusten infinner sig inte. Du skannar igenom kroppen men hittar inget som tyder på att du rent fysiskt bör avstå och konstaterar alltså att det bara sitter i huvudet.


Det där händer mig av och till. Ibland är tröskeln något lägre och då kan jag bita ihop och ta mig ut och genomföra träningen eller motionen helt enligt plan. Allt som oftast går passet dessutom bra mycket bättre än väntat. Andra gånger är tröskeln superhög och då måste jag ta till knep för att ens ta mig ut. Ett sådant exempel är när jag säger till mig själv att allt är bättre än inget. Här kommer min historia om när 30 minuter mysjogg blev till 35 minuter backpass, och hur det gick till "behind the scenes" när jag skulle fota till bloggen.

Det här med att ofta träna ensam och fota till bloggen... Det blir inte alltid som jag har tänkt. Ibland så skjuter självutlösaren av innan jag hunnit på mobilen att stå stadigt...

Det var en helt fantastisk dag. Soligt och varmt. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle mysjogga i 30 minuter. Det är ett pass som förr varit mitt standardpass och som jag kunnat ta till när som helst inspirationen trutit. Just nu är jag dock väldigt ovan att springa eller jogga distanspass, det vill säga utan att avbryta för gå- eller ståvila som jag gjort under min rehabperiod, så nu kändes detta bara helt oöverkomligt rent mentalt. 
...och andra gånger kan det vara knepigt att få med motivet som jag tänkt. Här skulle jag fota min fina måndagsklubben-tröja men istället hamnade rumpan i fokus
 
Receptet mot mental slöhet den här gången blev helt enkelt ett spontant backpass! Jag har inte sprungit backe sedan förra sommaren tror jag, så att jag skulle karaktärisera det som lätt är på sätt och vis märkligt, men så kan det vara. Det som mentalt känns lätt i stunden kan vara fysiskt superjobbigt - och tvärtom.

Här har jag börjat ana att trycket på tröjan kanske inte riktigt syns som jag hade tänkt...

I det här fallet så sade jag till mig själv att jag skulle snigeljogga till en backe. Den ligger egentligen alldeles nedanför mitt hus så jag skulle helt enkelt bara ta en omväg till botten av backen. Väl där så skulle jag springa upp fem gånger och om jag verkligen var trött då på riktigt så skulle jag få gå raka vägen hem. Som du kanske förstår var jag inte särskilt fysiskt trött så när väl jag kommit så långt liksom bara hände det av sig själv att jag joggade samma omväg tillbaka hem.
 

Passupplägg backintervaller;

  • Uppvärmning; jogga till en lämplig backe ca 10 minuter
  • Intervallblocket; spring uppför i ca 1 minut i god fart och gå/jogga ner, totalt 5 gånger
  • Nedvarvning; jogga hem ca 10 minuter

...så tillslut ger jag bara upp. Här redo att slita av solglasögonen för att granska hur bilderna egentligen blev. Av tio möjliga inte ett enda rätt. Behöver jag säga att jag inte orkade fixa några nya?!

Är du sugen på att springa intervaller? Jag har samlat massor av roliga pass under rubriken måndagsklubben, så kika där vettja och välj något roligt!

Kommentarer

Populära inlägg