Var din egen förebild

Jag har blivit chef igen, över en liten grupp på tre riktigt kompetena människor inom sitt område. Det är nästan två år sedan jag var i arbetsledande ställning på det sättet senast och jag vill tro att jag har utvecklats en del sedan dess. 


När jag fick en förfrågan om den här tjänsten så började jag fundera rätt mycket på det här med att vara en förebild. För jag vill såklart föregå med gott exempel inom en rad områden till min arbetsgrupp. Då tänker jag inte på sakfrågor eller att jag på något sätt tycker att jag ska veta bäst. Nä, jag tänker på sådant som att vi i företaget har ett mål om att vara en attraktiv arbetsgivare. I det tycker jag det ligger att jag som chef förväntas göra vad jag kan för att bidra till att mitt gäng känner att de äger makten över att själva skapa arbetsdagar som de känner glädje inför.

För så är det ju, vi alla drivs av lite olika saker och mår som bäst under olika förutsättningar. I min roll som chef ligger att identifiera hur individerna i min grupp är och vad som får dem att må bra. En utmaning är också att få dem att förstå att jag inte förväntar mig att de ska fungera som jag.

Så mår jag bäst i jobbet

Jag älskar verkligen att jobba, men det betyder inte att jag vill jobba dygnet runt året runt. Däremot passar inte klassikern med arbete klockan 8-17 varje vardag och semester 4-5 veckor på sommaren mig alls. Men jag är inte heller en sådan som mår bra av att flexa in och ut lite hur som helst, utan jag har svårt att byta mellan arbete och fritid flera gånger per dag. Bryter jag av jobbet för att träna, äta eller umgås med familj och vänner så känner jag ett väldigt motstånd mot att öppna datorn och jobba vidare en sväng sent på kvällen.

Min melodi är att jobba hårt och intensivt när jag väl jobbar. De flesta vardagar jobbar jag 10-12 timmar i stöten, och när jag väl går hem så går jag verkligen hem mentalt. Jag försöker lämna tankarna på jobbet och byter roll till privata Sara. Att jag får in många jobbtimmar på kontot med den här modellen gör att jag skapar utrymme att ta ut lediga dagar eller halvdagar ibland. Vissa gånger för att hänga med kiddosarna, andra gånger för att ta en weekend med L. Då försöker jag verkligen vara ledig i både tanke och handling fullt ut.

En lång semester gör mig ofta seg och lite deppig. Jag trivs inte med känslan att det är ett helt år till nästa gång. Jag är hellre ledig lite kortare men ofta. Jag älskar känslan av att se fram emot en vecka i solen eller varför inte ett sportlov i Sälen. Mitt optimala semesterår är tre veckor på sommaren och sedan en vecka ledigt på hösten, en på vintern och en på våren. För ja, jag har förmånen att ha 6 veckors semester. Det är förvisso än så länge inget jag har nyttjat, utan jag har nog hittills som mest på ett år tagit ut totalt 4 veckor. Men jag tänker mig att jag i framtiden ska vara mer min egen förebild och då ska jag köra mitt drömsemesterår fullt ut.

Utmaningen

Då vet du lite om hur jag fungerar. Min utmaning nu är som sagt att inte överföra en omedveten press eller förväntan på gänget att de ska fungera som mig. Sedan ser jag också en stor fara i att jag feltolkar varje individ eller att de helt enkelt inte hittat sitt optimala liv. För om jag ska vara ärlig så tog det mig ganska många år att förstå och acceptera att jag är som det är. Jag försökte passa in i både den klassiska ramen med 8 timmars arbetsdag (eller huga huga, tanken på 6 timmar) och den betydliga mer flexibla varianten med att först jobba runt 6 timmar på kontoret, sedan hem för att "leva" och så ta upp datorn och göra ytterligare 2 timmar.

För mig spelar det ingen roll hur de jag jobbar nära fungerar, bara de vet själva eller vill hitta sin modell där de mår bra och där det passar för deras familjer. Jag kan lätt anpassa mig efter andra och planera möten och sammankomster som fungerar för de flesta av oss. Jag tänker därför att vi ska prata mycket om det här i höst i vår grupp, att var och en av oss har makt att styra väldigt mycket själv och att det inte finns mer rätt eller fel så länge vi gör det vi ska.

Hur fungerar du?

Har du tänkt på det här någon gång eller har du ett arbete där det är svårt att styra eller påverka arbetstider och platsen där du ska arbeta?  Min känsla är tyvärr att många är fast i tankar på hur "arbetet borde vara" och därför inte tänker så mycket på om det passar en själv eller inte. Jag vill vara min egen förebild och har därför ägnat mycket tid under de senaste åren till att både tänka igenom och prova lite olika sätt för att hitta min modell. I många jobb går det att enkelt att anpassa medan det i andra är betydligt svårare.

Jag jobbar i buss- och resebranschen och våra förare har ju ett väldigt styrt arbetsliv vad gäller var de ska vara och på vilka tider. Det vi kan göra och gör från arbetsgivarhåll är att jobba med timbank. Det gör att våra förare på liknande sätt som jag gör med min tid kan välja perioder på året då de vill jobba mer eller mindre, men ändå ha samma lön året runt. Då kan de mer styra sin tid när de ska jobba och inte. Vissa vill jobba långa dagar och ha fler såkallade fridagar, medan det passar andra bättre att jobba lite kortare och fler dagar. Den här valfriheten fungerar till en gräns givetvis, våra bussar måste rulla när vi har resenärer, men med timbank blir det betydligt flexiblare och passar fler.

Hur ser din drömmodell ut när det kommer till jobblivet? Skriv ner dina tankar och fundera på vilka förändringar du kan göra för att leva mer efter din drömbild!


Kommentarer

Maria sa…
6 h om dagen 4 dagar i veckan. 5 veckors semester på sommaren sen 3 veckor till (novemberlov, sportlov och påsklov och ja några dagar i jul också ja. Älskar också att jobba men jag behöver mina barn all den där andra tiden 😊👍 ja och lite flexibla tider också så jag kan börja tidigt ibland och sluta tidigt ibland 😝
Maria sa…
Sen när barnen är stora får jag nog omvärdera igen skulle jag tro 😝
SARA BORG sa…
Tack Maria, där har vi ju en modell till. Precis så tänker jag kring det här, att var och en behöver se till sig själv och sin nuvarande situation. Det som fungerar och som en mår bra av i dag kan vara något helt annat i morgon :-)
Anonym sa…
Så himla bra att läsa dina tankar. Tummen upp för kloka ord!

//

Petra
SARA BORG sa…
Tack Petra. Kram på dig