Livet genom ett snapchat-filter

Ibland tänker jag att det vore bra om livet kunde levas genom ett snapchat-filter. Att när det blev lite jobbigt så kunde en bara slå på en funktion så att allt blev lite mer rosenskimrande och vackert. Det vore väl enkelt och bra?

Fast egentligen är jag en sådan som tycker att det är bra att det går upp och ner. Att jag lär mig av de motgångar jag möter även om det kan vara skitjobbigt i stunden rent ut sagt och vissa gånger undrar jag hur sjutton jag ska komma vidare. Men så på något sätt så gör jag ändå det. Svackor i livet hör till och de kan komma på alla plan. Igår kväll hade jag en pytteliten sådan. Jag har av olika anledningar i det närmaste vänt ut och in på mig själv under en period för att försöka göra det så bra som möjligt för en kollega. Så precis innan jag skulle gå hem igår kom det ett mejl från hen där det var uppenbart att hen var arg och frustrerad, och min första reaktion var känslan av att allt jag gjort och gör gått hen mer eller mindre obemärkt förbi. Just igår var det mejlet droppen som fick bägaren att rinna över. Jag blev lite ledsen och kände mig maktlös.

I vanliga fall är jag bra på att lämna jobbet på jobbet. I vanliga fall har jag inga större problem med att få skit för beslut jag fattar och att jag inte gillas av alla. Men när jag verkligen, verkligen har gjort mitt bästa för att göra det bra för någon annan, som i det här specifika fallet på bekostnad av mitt eget välmående, då är det svårt att direkt i stunden acceptera. Jag har inga barn men tänker mig att det påminner lite om hur det känns att vara förälder i de stunder då en sätter barnet i första hand i alla lägen och bara får skit kastad i ansiktet. Jag vet att jag många gånger var så som barn, inte särskilt snäll. Det kan vara detsamma i en vänskaps- eller kärleksrelation också. Där får en ge och ta. Ibland blir det obalans och en upplever att hen ger och ger och ger.

Det som är spännande är att den andra personen, oavsett om det är en kollega, ett barn eller en vän, kanske upplever nästan samma sak. När jag satt i bilen hem igår så kände jag mig ledsen och uppgiven. Så slog jag på livets snapchat-filter genom att ta en promenad, för jo, livet känns nästan alltid bättre när en fått röra på sig lite. När jag gick där i mörkret och kylan så försökte jag sätta mig in i hur det känns för den andre. En är alltid, alltid sig själv närmast när det kommer till kritan. Efter den där promenaden så lättade det, livet blev ljusare igen och det blev lättare att lämna jobbet på jobbet.

Ibland tänker jag att det kanske vore en idé att låta alla i ens omgivning bära någon sorts glasögon som gjorde att de alltid såg mig genom ett snapchat-filter #nomakeup #somuchfilter