Riktigt kass träningsvecka

Jag hintade lite igår kring att förra veckan inte blev någon vidare träningsvecka för min del. Det är inte helt ovanligt att det blir så men jag brukar inte lägga så mycket energi på det utan mer titta framåt och fokusera på nya möjligheter. Samtidigt kanske det får dig som läser att tro att mitt liv alltid blir som jag tänkt?! Eller?

Har du sett den där teckningen som brukar snurra på Facebook? Det är en text något i stil med "hur folk tror att success ser ut" tillsammans med en graf som går spikrakt uppåt. Bredvid den kommer "hur success egentligen ser ut" tillsammans med en graf som ser ut som ett totalsnurrigt garnnystan. Så är verkligen mitt liv ibland (snurrigt alltså) och särskilt mitt träningsliv. Ibland håller jag min plan men ibland blir det verkligen inte som jag tänkt eller hoppats. Och när jag kommit ifrån träningen, när dagarna går utan rörelse, så blir det rackarns svårt att komma igång igen. Kanske känner du igen dig? Trots att humöret är i botten och jag egentligen vet att jag bara behöver ut en sväng, så är motståndet ofta svårt. Så var det för mig i söndags. När L hade åkt hem härifrån Stockholm så hade jag bestämt mig för att jag skulle ut och springa, men det satt så långt inne. Som vanligt var det svåraste att komma över tröskeln. När jag väl var ute var det så himla gött och jag kunde kassera in drygt sex kilometer på kontot innan mörkret kom. Det behövde jag. Den här veckan har alla förutsättningar för att bli betydligt bättre.

Kommentarer

Carolin sa…
Åh men precis så där är det ju! Tycker det är ganska ofta som det är svårt att ta tag i dagens träning men det känns ju alltid så bra efteråt! Och missar man ett pass tycker jag att det är bra att vara öppen och ärlig mot själv om det, då får jag ett bättre perspektiv och lurar varken andra eller (framförallt) mig själv att jag tränar mer än jag gör! :)

Populära inlägg