Skidmotivationen har återvänt, bättre sent än aldrig?!

Efter lördagens bryska uppvaknande ur längdåkningsvilan och den träningsvärk i framförallt höftböjarna som det passet gav, så hade jag inte tänkt åka något mer innan fredagens stafett. Men så blev det så härligt vintrigt igen. Snön yrde mest hela gårdagen och jag kunde inte låta bli att dra ner till spåret efter jobbet. Är det inte typiskt så säg att skidmotivationen tycks ha dykt upp nu plötsligt, när det liksom är lite väl sent? Var höll den hus de senaste två månaderna liksom? Nåväl, det blev en fin kväll i spåret och kroppen kändes betydligt piggare än i lördags. Kul!