Fortsätt till huvudinnehåll

Svett & mjölksyra

Jag brukar säga att jag inte tränar så ofta längre utan bara motionerar. Med det menar jag att de där kvalitativa passen med hög puls blir allt färre och att jag istället mest joggar eller cyklar i maklig takt mer för välbefinnandet än den rena träningseffekten. Men så händer det ibland att jag får feeling. I kväll var precis ett sådant tillfälle.

Jag har världens träningsvärk sedan jag sprang i måndags. Egentligen inte från själva löppasset utan på grund av de prehabövningar jag gjorde efteråt. Jag försöker få in det minst ett par gånger i veckan, ofta direkt efter att jag har sprungit. Skillnaden den här gången var att jag lade till en övning för lite spänst och explosivitet. Enkelt förklarat utfallsgång med kraftigt frånskjut som avslutas med en liten hopprörelse. En kan väl säga som så att spänst och explosivitet inte är min starkaste sida så träningsvärken från den här övningen, som jag gjorde 3 x 10 repetitioner av och det tog alltså max några minuter totalt, är nu massiv. Jag har på riktigt haft svårt att gå idag. Insidan av låren är värst.

Hur som helst. Min plan i kväll var att ta en mycket lugn jogg för att få igång blodgenomströmningen i benen, friskluft till lungorna och släppa tankarna på jobbet. En sisådär 3-5 kilometer beroende på hur kroppen kändes. Jag har glömt min klocka hemma så jag mätte tid och distans med en app i telefonen, och hade därför ingen koll exakt under tiden jag sprang. Jag stack ut efter 18 och det var fortfarande rätt varmt i solen. Att springa var ärligt en pina från början. Varje fotisättning, ni vet när låren dallrar till, var rena plågan trots att jag tassade iväg i mitt mycket behagliga snigeltempo. Det gjorde så ont. Men som vanligt med träningsvärk så brukar det ju släppa bara en kommer igång. Det gjorde det i kväll också. När jag kom till en backe som jag har på min runda här från Telefonplan mot Hägerstensåsen så fick jag plötsligt en idé om att jag skulle köra i den där backen. Väl på toppen efter första gången, med pulsen bultande i kroppen och mjölksyratendenser i armarna (!) - japp jag får alltid det av intervallträning - så bestämde jag mig för att jogga ner igen och köra backen fyra gånger till, alltså totalt fem vändor med lite högre tempo upp, det är en rätt lång backe så ingen sprint precis, och sedan joggvila ner.

På hemvägen försökte jag trycka på i ett något högre distanstempo med en avslutande spurt. Jag hade ingen aning om hur långt (eller kort) jag hade sprungit förrän passet var över och jag plockade fram mobilen ur fickan på tightsen. Det visade sig att jag landade på 4,3 kilometer, alltså klart inom det jag planerat, men med betydligt högre intensitet än jag hade tänkt. Glad, nöjd och svettig kan jag konstatera att det är rätt härligt att gå på känsla och att kroppen ofta överraskar när jag minst anar.

Kvällssol, gröna träd, en blå himmel, backintervaller, mjölksyra och svett - vilken härlig kväll!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…