Svett & mjölksyra

Jag brukar säga att jag inte tränar så ofta längre utan bara motionerar. Med det menar jag att de där kvalitativa passen med hög puls blir allt färre och att jag istället mest joggar eller cyklar i maklig takt mer för välbefinnandet än den rena träningseffekten. Men så händer det ibland att jag får feeling. I kväll var precis ett sådant tillfälle.

Jag har världens träningsvärk sedan jag sprang i måndags. Egentligen inte från själva löppasset utan på grund av de prehabövningar jag gjorde efteråt. Jag försöker få in det minst ett par gånger i veckan, ofta direkt efter att jag har sprungit. Skillnaden den här gången var att jag lade till en övning för lite spänst och explosivitet. Enkelt förklarat utfallsgång med kraftigt frånskjut som avslutas med en liten hopprörelse. En kan väl säga som så att spänst och explosivitet inte är min starkaste sida så träningsvärken från den här övningen, som jag gjorde 3 x 10 repetitioner av och det tog alltså max några minuter totalt, är nu massiv. Jag har på riktigt haft svårt att gå idag. Insidan av låren är värst.

Hur som helst. Min plan i kväll var att ta en mycket lugn jogg för att få igång blodgenomströmningen i benen, friskluft till lungorna och släppa tankarna på jobbet. En sisådär 3-5 kilometer beroende på hur kroppen kändes. Jag har glömt min klocka hemma så jag mätte tid och distans med en app i telefonen, och hade därför ingen koll exakt under tiden jag sprang. Jag stack ut efter 18 och det var fortfarande rätt varmt i solen. Att springa var ärligt en pina från början. Varje fotisättning, ni vet när låren dallrar till, var rena plågan trots att jag tassade iväg i mitt mycket behagliga snigeltempo. Det gjorde så ont. Men som vanligt med träningsvärk så brukar det ju släppa bara en kommer igång. Det gjorde det i kväll också. När jag kom till en backe som jag har på min runda här från Telefonplan mot Hägerstensåsen så fick jag plötsligt en idé om att jag skulle köra i den där backen. Väl på toppen efter första gången, med pulsen bultande i kroppen och mjölksyratendenser i armarna (!) - japp jag får alltid det av intervallträning - så bestämde jag mig för att jogga ner igen och köra backen fyra gånger till, alltså totalt fem vändor med lite högre tempo upp, det är en rätt lång backe så ingen sprint precis, och sedan joggvila ner.

På hemvägen försökte jag trycka på i ett något högre distanstempo med en avslutande spurt. Jag hade ingen aning om hur långt (eller kort) jag hade sprungit förrän passet var över och jag plockade fram mobilen ur fickan på tightsen. Det visade sig att jag landade på 4,3 kilometer, alltså klart inom det jag planerat, men med betydligt högre intensitet än jag hade tänkt. Glad, nöjd och svettig kan jag konstatera att det är rätt härligt att gå på känsla och att kroppen ofta överraskar när jag minst anar.

Kvällssol, gröna träd, en blå himmel, backintervaller, mjölksyra och svett - vilken härlig kväll!

Kommentarer