Fortsätt till huvudinnehåll

Vårruset 2017, Östersund

Lite ångest i blicken före start...

Såhär med facit i hand känns det nästan lite tråkigt att årets Vårruset-turné tog slut igår. Östersund var sista stoppet och där var jag på plats, med stumma vader och en halvtrött kropp. Loppet i Sundsvall hade satt sina spår men samtidigt var jag taggad på den betydligt plattare bana som hemmastaden bjuder på. Sin vana trogen med motvind på slutet förstås, men vad gör väl det? Vädret hade varit kanonfint hela dagen men så med en timme kvar till start började det mulna på och vinden blev allt kraftigare. Rätt skönt löparväder ändå. Jag efteranmälde mig till loppet på plats, bara drygt en timme innan starten, men har haft loppet i sikte rätt länge. I vanliga fall springer jag numera sällan eller aldrig två dagar i rad eftersom min kropp inte uppskattar det riktigt, men den här veckan fick det bli ett litet undantag. 

Trångt i starten. Här kommer jag på ytterkanten och försöker ta mig fram i fältet

Vårruset i Sundsvall har en bredare bana och en bredare start, dessutom kanske färre deltagare i tidtagningsklassen (?). Jag upplevde i varje fall Östersund som trängre och lite svårare att komma in i egen fart i början. Jag hade svårt att hitta en bra väg fram men efter ungefär en kilometer så började det flyta på ganska bra och med ett jämnare tempo i klungan. Jag gick ut i ett förhållandevis högt tempo för att vara jag så redan vid varvningen efter drygt 2 kilometer så hade jag det rätt jobbigt. Hela vägen tillbaka blev en kamp mot hjärnspökena.  

Otroligt plågad, här med ungefär 400 meter kvar till mål

Jag hade, som oftast på tävling, strategin att inte titta på klockan. Jag springer på känsla och den ska vara ganska smärtsam på ett sådant här kort lopp, utan att för den skull vara en nära-döden-upplevelse alltför tidigt. 5 kilometer är ändå 5 kilometer liksom. Fördelen med den distansen är att det är vad jag normalt joggar hemma, så jag har hela tiden mentalt något att jämföra med. Vid varje kilometerskylt tänkte jag på min vanliga runda och sa till mig själv att nu är det "bara" som från hygget och hem, eller nu är det bara som från skogskanten och hem. Då går det att fortsätta pressa. Hem vill en ju alltid och ju snabbare desto bättre liksom. Då tar ju det obehagliga slut. För obehagligt var det igår. Ruskigt jobbigt sista kilometern faktiskt. Jag som på träning aldrig plågar mig. Jag myser ju bara. 

Tillbaka till det där med klockan. Efter halva loppet ungefär bestämde jag mig för att vid passering 4 kilometer skulle jag snegla till lite och om jag hade den magiska gränsen 25 minuter, alltså en snittfart under 5:00 min/km, i sikte så skulle jag verkligen försöka gå för det. Jag trodde nog kanske inte att det skulle vara möjligt men hoppet levde. Jag tyckte att det var jobbigt och det borde tyda på att jag höll god fart, men det kunde såklart också bero på att jag var sliten sedan kvällen innan. Både av själva löpningen och av att det blev sent i säng. När jag väl kom till den där 4-skylten så var jag så trött men fick en liten boost av att se att klockan bara tickat till 19-nånting - chansen fanns alltså! Förbi Surfbukten och upp på bron var jag tröttare än tröttast men nu hade jag målet i sikte. Tekniken fanns ingenstans men jag slet framåt och kunde till slut passera under målportalen på en tid strax över 24 minuter. Det var länge sedan jag gjorde under 25 på femman, och även om gårdagens lopp var långt ifrån något personbästa så var det ändå en liten seger för mig och en kapning av måndagens femkilometerstid med 2 minuter. Med den utvecklingen är det nästan så att en hade önskat sig ett nytt lopp i kväll - att tävla sig i form är verkligen grejen för mig!

Stum i vaderna men nöjd!
Ännu en medalj bärgad!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…