Fortsätt till huvudinnehåll

St Olavsloppet 2017; min första löpardag




Från början var det meningen att jag skulle ta en semestervecka direkt efter midsommar, men redan i början på juni insåg jag att det inte skulle fungera. Ett möte som jag har pushat mycket för har varit svårt att få till och den enda dagen som alla berörda kunde komma loss var i tisdags. Jag hade inget särskilt inbokat och när L också skulle jobba dessa dagar så det var inga problem för min del, och då kändes det lika bra att jobba måndagen också. Onsdag till fredag behöll jag i varje fall med tanke på St Olavsloppet.

Tävlingen startade som bekant på onsdagen men min första insats skedde dag två, alltså på torsdagen. Jag hade fått en sträcka som ingen annan ville ha (?), med start efter Staakurvan som ligger ungefär 1,5 mil väster om Åre, och så sprang jag 4,2 kilometer uppför i riktning mot norska gränsen, till Tännforsen. Alla som har tränat med mig eller som läser den här bloggen vet att jag inte är något vidare fysfenomen när det kommer till högpulsaktiviteter. Jag är alltså inte precis någon backspecialist. Min styrka kommer mest till sin rätt när det gäller att ligga konstant på en jämn arbetspuls under lång tid. Den här sträckan var således redan på pappret inte direkt min kopp te. Men jag är inte den som är den utan jag sade ja till den och tänkte att en kan inte göra mer än sitt bästa och lite drygt fyra kilometer ska en väl ändå kunna överleva?! Dessutom var lutningen inte alls så brant. Mestadels gick det faktiskt bara svagt uppför med inslag av några "brantare" partier.

Tyvärr har jag känt mig lite halvknepig i veckan. I måndags kväll trodde jag att jag höll på att bli förkyld. Jag var megatrött och lite tjock i halsen. Det var som bortblåst på tisdagen men kom sedan tillbaka efter en cykeltur på onsdagen. Inte de allra bästa förutsättningarna alltså. Lite extra speciellt blir det när det är stafett. En individuell tävling är det bara att ställa in men när en springer i ett lag så sätter en hela laget på pottkanten om en inte kan komma till start. Jag vaknade på torsdagsmorgonen med lite lätt huvudvärk och tyckte att jag var hängig. Jag hade dock inget halsont och ingen tillstymmelse till feber. Jag använder appen natural cycles så jag tempar varje morgon och har därför väldigt bra koll vad som är normalt för mig. Efter kaffe och lite frukost lättade det så inga tveksamheter till start. Däremot bestämde jag mig för att om det skulle kännas minsta lilla konstigt under loppet så skulle jag bara tassa mig igenom sträckan och se till att laget kom vidare i loppet.

L kunde gå på sin första semesterdag och följa med. Vi packade in oss i bilen vid åttasnåret och styrde kosan mot Åre. Jag var lite nervös, mer än jag varit inför de andra loppen i år. Det blev ett par koppar kaffe ur termosen och en smörgås på väg upp. Vi parkerade vid min växel och sedan var det ombyte, nervöskiss och uppvärmning innan det blev dags att kliva in i växlingsfållan och vänta in min lagkamrat.


Helt plötsligt var jag iväg! Det lutade svagt uppför direkt från start och jag tuggade i väg i ett jämnt tempo. Jag såg löpare lite längre fram och försökte att inte stressas av dem i början utan ville komma in i mitt lopp. Efter en stund såg jag att jag tog på dem, främst när det blev några brantare partier, och jag bestämde mig för att jag skulle försöka gå i kapp och förhoppningsvis förbi innan sträckan var slut. Givetvis kom andra och sprang om mig också, men de lade jag inte så mycket fokus på och är därför heller inget jag kommer ihåg särskilt mycket av nu. Jag var helt inställd på dem jag jagade och resten kopplade jag bort. Kroppen fungerade bättre än väntat, förutom benen. Jag brukar sällan ha tunga lår utan för mig sätter flåset oftast stopp innan, men den här dagen var det som sirap i dem där en stund. Mot slutet av sträckan gick det över det också och då kändes det mesta helt okej. Växlingen kom tidigare än jag hade väntat mig då det var lite knas med skyltningen, men på det stora hela gick det bra. Jag hade hoppats kunna snitta nånstans runt 5:00-tempo men förstod på förhand att det skulle bli tufft genom att det skulle vara stigning hela sträckan. Jag kollade inte på klockan alls under loppet med såg efteråt att jag landade in nånstans runt 5:20. En helt okej förmiddag i löparskorna som avslutades med lunch i Åre på Grow.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…