Hög tid att börja smånojja inför Tjejmilen!

Vadstretch mot stolpe efter snabbdistans runt Lillsjön

Tjejmilen-organisationen har mailat ut för att påminna alla om att det nu är mindre än 3 veckor kvar till årets lopp. Det var tydligen allt som behövdes för att jag skulle komma igång med mina tävlingstypiska nojjor. Jag har googlat "hur träna sista tre veckorna före ett millopp" och liknande fraser, trots att jag sprungit fler än tio Tjejmilar och massor av andra millopp i mitt liv. Jag vet vad som på papper borde funka och jag vet på ett ungefär hur min kropp vanligen svarar på det. Ändå finns det så oändligt mycket att nojja över och så många beslut som ska tas. Jag skrattar såklart mest åt min egen dumhet och konstaterar att det ändå är ett bra tecken. Jag bryr mig tydligen fortfarande tillräckligt mycket för att hålla motivationen uppe, trots att jag tränat rätt mycket kvalitet (som jag annars inte är speciellt förtjust i) de senaste veckorna. Om det är så att jag har alldeles färska löparfrälsta läsare (det hoppas jag verkligen!) som nu undrar vad jag menar med kvalitetspass, så betyder det ett pass där jag springer delar av det såååååå mycket snabbare än jag gör annars (jag är typ Queen of Snigeljoggen). Jag brukar inte skriva ut fart/hastighet så ofta här i bloggen men jag tänkte att jag gör det ändå nu, lite längre ner, så blir det tydligt vad som är mitt normala träningstempo och hur stor skillnad det är på det jag varvar med just nu.

Det ska bli intressant att se hur kroppen svarar på den här intensitetsökningen. Från att bara ha lufsat i juli så har jag nu sprungit flera pass i augusti med ordentligt flås, och det känner på. Inte minst i benen. Jag har träningsvärk mest hela tiden och är allmänt trött i låren och vaderna. Jag försöker hela tiden känna efter om det jag känner är normalt - träningsvärk är ju absolut inte farligt - eller om det är sådan där ajaj-ushush-värk som jag hade för ett par år sedan och ignorerade. Med trasig hälsena och flera månaders helvila från löpning som resultat. Det är inte helt enkelt, vaderna är luriga små saker. I kväll lovar jag dem en omgång med golfbollen, det brukar släppa på det värsta så håll tummarna för mig. 

Om det är någon som är nyfiken så har jag kört två olika kvalitetspass som jag har växlat mellan. Egentligen skulle jag säga att det är bra pass för den som tränar för 5 kilometer snarare än för milen, men eftersom jag är gammal (skrivet med glimten i ögat) och har en kropp som inte tål så hård belastning, så kör jag såhär nu. Jag har varvat dem med riktigt lugna pass (vanlig standard snigeljogg) på mellan 5 och 13 kilometer i snittfart mellan 6:15 - 6:45 min/km. Och du som läser, jag skriver inte ut tider för att avskräcka eller klanka ner, utan för att du ska få ett hum om hur mina pass ser ut. Din snigeljogg kan såklart vara på 8:30 min/km (eller 5:00 min/km - som för min snabbkompis Ida som gör milen under 40 min). Snigeljogg är inget skällsord - tvärtom - jag älskar som sagt att springa i ett mysigt tempo och hoppas att du som inte springer just nu blir peppad att dra ut och prova ut ditt eget snigeltempo. 

Intervaller, 3 x 3 minuter

  • Uppvärmning jogg 10 minuter
  • 3 x 3 minuter (planerad fart ca 4:50 min/km), m 1 min vila mellan
  • Nedjogg tills jag når total distans 5 kilometer på hela passet

Snabbdistans, Lillsjön runt

  • Uppvärmning 1 varv runt Lillsjön (2,55 km)
  • Snabbdistans 1 varv (planerad fart ca 5:15 min/km)
  • Nedjogg 1 varv 

Kommentarer

det är min stora dröm att klara av att springa en mil. du är grym!