Välkommen augusti (och tack juli)!


1 augusti. Wow, ny månad alltså! Jag kan verkligen skriva under på att sommaren har rusat i expressfart hittills och det kan vara lätt att känna att när augusti kommer så går vi mot mörkare tider. Vilket vi gör såklart, men samtidigt är det mycket sommar kvar! Det mysiga med att mörkret smyger på är att en får tända ljus igen på kvällarna, att en kan ligga i hängmattan och småslumra och att värmen i kombination med mörkret ger lite känsla av att vara utomlands. Juni är min sommarfavoritmånad, för att allt känns så nytt och härligt då, precis som att september är min höstfavorit, december min vinterfavorit och mars min vårfavvo (du fattar va? jag gillar helt enkelt att vara nykär i årstider), men egentligen har varje månad sin charm.

Juli har för mig bestått av en massa kravlös träning där jag tror (jag för ingen träningsdagbok så jag har ganska dålig koll) att jag har tränat lite mer mängd än på länge, men sämre rent kvalitativt än i juni som blev minst sagt intensiv med massor av tävlingar. Nu var juni i och för sig för mig ganska unikt, för jag brukar ju mest bara mysträna året om. Hur som helst så har juli fått mig att äntligen - hoppas att jag inte jinxar det här nu - bygga upp lite tålighet i  min trasselfot och fotled, så att jag klarar av att både springa lite längre igen och springa lite mer. Du kanske kommer ihåg att jag under drygt ett års tid har varit ganska strikt när det kommer till löpning och begränsat mig till att snitta två gånger i veckan, oftast ca 4-6 kilometer per pass. Har det blivit fler pass eller för tätt så har jag snabbt fått betala med både ömhet och stelhet. Nu tycker jag att det är mycket bättre och Sälen-veckans tre pass på 10, 15 och 20 kilometer, helt utan någon som helst känning, måste väl vara ett bra bevis på det?! 

Nu är det augusti. Jag är pepp på löpning så att det bara visslar om det. Tjejmilen om nästan exakt en månad känns superkul. Jag vill springa mycket med mina mått mätt den här månaden, men jag ska försöka såklart att göra det klokt och hela tiden lyssna på kroppen. Om det inte känns bra så ska jag backa, det lovar jag mig själv här och nu. Att inte kunna springa alls är inget alternativ!

Kommentarer

Populära inlägg