Det perfekta avslutet på helgen

Så vackert i naturen att det nästan gör ont

Söndagar är för många löpare synonymt med långpass. Så var det för mig också för några år sedan, framförallt på våren då jag tränade lite mer strukturerat. Kommer du ihåg när jag förberedde mig för Stockholm marathon till exempel? Hösten har oftast handlat mer om att gå på känsla i träningen och så är det fortfarande. Förutom det där året när jag gav mig den på att förlänga tävlingssäsongen och körde Hässelbyloppet i oktober och sedan Tunnelloppet i november. Idag "hamnade" jag på ett långpass. Det var inte ett dugg planerat. Jag springer förvisso ofta mitt längsta pass för veckan på helgen, nånstans 8-10 kilometer brukar det kunna bli, och det var vad jag siktat på även denna söndag.

Efter ungefär 2 kilometer på grusväg, där jag annars viker av ned mot Storsjön till, så fann jag mig själv fortsätta rakt fram. Det var dagens första utökning och den extrasvängen gav bortåt ett par kilometer. Sedan på slutet, när jag passerat hemmavid, så blev det ytterligare någon kilometer till bara för att. Bara för att det fortfarande var lite dagsljus kvar, för att luften är så frisk, för att kroppen kändes så pigg och för att naturen är så vacker just nu. Därför blev det ett långpass idag och den bästa tänkbara avslutningen på en riktigt bra helg. 

Har du också sprungit i helgen?