Säsongspremiär på längdskidor

Mina klassiska skidor, Twin Skin RACE från Fischer

ÄNTLIGEN! Facebook har påmint mig i flera veckor om att jag förra året var i full gång med längdskidåkningen vid den här tiden. I år har jag gått och dragit på det. Undrat om det verkligen kan vara värt att ge sig till spåret när det är så lite snö hemma, trots att jag sett statusuppdateringar i mina flöden om att elljusspåret här i Brunflo har varit preppat ett tag. Satt i morse på frukosten och funderade på om jag skulle ge mig ut och cykla eller om det faktiskt var idag det skulle ske, och så tog jag mig till slut i kragen och gjorde det - drog ner till skidspåret! 

Fula men sköna pjäxor - Fischer Classic Comfort // Stavar One Way // Skidor Fischer

Och hurra så fint det var! Jag borde ändå ha förstått det efter hur det var förra vintern. Trots att vi av och till knappt hade någon snö alls så var natursnöspåret här på hemmaplan oväntat fint då. Det finns ett par ställen på spåret där snötäcket blir väldigt tunt och en aning isigt, och så var det idag också, men resten av femkilometersslingan är verkligen superfin både för klassisk och fristilsåkning. 

Hur kändes kroppen och åkningen då? Jo, tackar som frågar. Det är lite kul för jag kommer såväl ihåg hur Helena skrev efter sin skatepremiär för ett tag sedan. "Bara" en mil sade hon och uttryckte en viss besvikelse över ryggont och en i övrigt lite snäsig kropp. Jag kommenterade där lite klämkäckt och sådär skolfrökenaktigt: 

"Även en vältränad kropp behöver lite tillvänjning när den ska byta säsong. Redan idag kommer det säkert att kännas bättre när kroppen fattat vad den ska göra". 

Men alltså shit va snusförnuftigt. Jag vet ju att det är sant och det går lätt att säga det till andra, men när jag var där ute i spåret tänkte jag typ likadant och var tvungen att fnissa lite åt mig själv för det. Ryggen började göra sig påmind redan efter en kilometer och när jag kom in för varvning efter första rundan (5 km) så gnällde den riktigt ordentligt. Det var ytterst nära att jag klev av men vädret var fint, spåren fina, längdskidorna på TV skulle inte börja än på länge och jag hade ju bestämt mig för två varv. Jag bet ihop och följde min plan. Faktum är att det släppte lite i ländryggen sedan mot slutet så viss tillvänjning fixade kroppen redan på första passet. Hurra för det! Tekniken kändes också bättre än jag hade befarat. Det brukar alltid vara rätt stappligt och knepigt med balansen i början, men jag tyckte ändå att det kändes ok idag.

Nu är jag igång!

 

Kommentarer