MEN HERREJÖSSES! OM TAJMING OCH SÅNT

Jag vaknade i morse med en känsla av att något i magen inte var riktigt som det skulle. Blev orolig och tänkte att jag kanske fått magkatarr. Det gjorde inte precis ont men det var uppenbart att något var fel. Efter en stund kliver jag upp och går som vanligt direkt till toaletten. Inser att det inte är magkatarr utan mensvärk.

Det känns som om det var ungefär hundra år sedan eller så som jag hade det. Min mens brukar nämligen oftast komma på kvällen eller natten numera, inte starta igång på morgonen, vilket kanske gjort att jag sovit mig igenom den här känslan under lång tid. I stället har jag under ett par år längre tillbaka i tiden haft större problem vid ägglossning. Tajmingen på detta kunde ju ha varit bättre om jag säger så. Jag har planerat att mysjogga lite nu på morgonen eftersom jag fått en resa idag som gör att jag troligen inte kommer hem förrän rätt sent i kväll. Jag hade vilodag igår och var sugen på dagens pass, men just nu känns det mindre kul. Fast jag minns också att det brukar ge med sig sånt här bara jag rör på mig, så jag tänker ge det ett försök i varje fall.

Jag hade hemsk mensvärk i tonåren. Sådär att jag mådde illa och vissa gånger fick så ont att jag tuppade av. Så är det absolut inte nu, det handlar mer om obehag i magen och ländryggen än ren smärta. Men ändå. Lite humor också att jag först inte fattade vad det var. Nåväl, en espresso och lite choklad på det här och sedan är det jag som drar ut och nyper lite friskluft innan jag tuffar mot Sundsvall. Choklad är väl aldrig fel va, inte ens till frukost? Särskilt inte för en kvinna med lingonvecka tänker jag, eller?