Fortsätt till huvudinnehåll

Med två veckor kvar till 21 km

Ja hörru du, vad ska en säga. Det är tydligen bara 13 dagar kvar tills jag ska stå på startlinjen till den där halvmaran som jag anmälde mig till där vid årsskiftet. För den som eventuellt inte vet så är det 21,1 kilometer som ska springas, och jag är inte alls så tränad som jag hade tänkt, men ganska glad och tillfreds ändå.

I morse konstaterade jag att det är precis det här jag motionerar för varje vecka året runt, alltså att ha en så bra grundform att jag faktiskt kan ställa upp i lopp i diverse olika sporter, utan att ha tränat grenspecifikt för det. Jag kommer inte vara mitt snabbaste löpar-jag om två veckor, men har jag bara en helt vanlig dag så kommer jag att klara av att genomföra loppet, förmodligen njuta lite också åtminstone under den första halvan - jag älskar ju lopp ju - och sedan till slut korsa mållinjen och eventuellt gråta en liten tår av glädje, trötthet och stolthet. Jag har kanske fått gå en snutt här och där, men hallå vad gör väl det?!

Min löpträning den senaste månaden har varit minst sagt tunn med anledning av luftrörstrubblet, men jag har i varje fall gjort två riktigt bra nyckelpass nu som gör att jag känner mig stark mentalt, nämligen långpassen. Förra helgen betade jag av 18 kilometer ensam, och i morse skrapade jag ihop 19,5 där jag hade sällskap och viktig draghjälp av min fina vän Ida på andra halvan av passet. För mig som annars joggar runt 4-5 kilometer är dessa pass inget jag snyter ut hur lätt som helst, tvärtom. Jag är rätt trött nu efteråt, särskilt i höft och knän. Förra veckan satt det i ungefär till mitten på veckan, så då sprang jag inte alls förrän efter 5 dagar när jag kände mig helt återhämtad. Det ska bli spännande nu att se om det tar lika lång tid, kanske längre, eller om kroppen fattar galoppen bättre och återhämtar sig snabbare.

Hade jag varit i form så hade jag släppt upp träningen från och med idag och fram till loppet för att på tävlingsdagen känna mig pigg och lätt i benen. Men nu, när jag just kommit igång igen efter en försiktig mars, så kommer jag inte att göra så. Jag kommer att springa på med mina två pass per vecka fram till loppet (dvs jag tänker mig 3 löppass från och med nu och fram till tävlingsdagen) och bara se det som ett perfekt sätt att få till årets längsta löppass. Jag ska njuta av det där loppet men ser det egentligen inte som en tävling utan mer lite som en milstolpe för mig på min väg tillbaka till långlöpning. Heja mig och håll gärna tummarna lördagen den 22 april!

Kommentarer

Sara sa…
Jag vill ju läsa om din op nu. Visste inte att du gjort en! Men blir glad att läsa att du springer!! Snart sitter halvmaran!!
SARA BORG sa…
I hear you! Klart att jag ska skriva om det. Fotoalbumet är framtaget så nu ska jag grotta ner mig i minnen :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Tvära kast från helg till vardag, från land till stad

Idag är det tisdag fast måndag liksom. Är du också snurrig efter långhelgen? Jag känner mig inte alls med. Att jag så sent som igår morse skrotade runt i underställ för att sedan sitta ute i skalplagg och grilla lunch över öppen eld känns helt avlägset när jag idag "snajsar" runt i kavaj. Jag körde ner till Stockholm igår kväll och kom fram till lägenheten på Telefonplan lagom till midnatt, för att jobba här den här veckan. En vända till Finland ska också hinnas med innan det blir helg och det är dags för den där halvmaran du vet. Min syster frågade i helgen om det verkligen var så smart att springa den när jag är så, med mina mått mätt, otränad. Det är det kanske inte men vad sjutton, har jag betalat för´t så nog ska jag se till att få valuta för pengarna tänker jag.
Sedan har vi det här med aprilvädret. Jag tycker att efter påsk så är det officiellt vår, så ungefär så tänkte jag när jag packade resväskan och drog söderut. Det gick fel redan när jag närmade mig Uppsala i n…

Kickar igång cykelsäsongen 2017

Dåligt flås och trött i baksida lår, det skulle kunna vara en bra sammanfattning av gårdagens cykling. Härligt och förfärligt, en helt annan. Härligt som i att solen sken och vinden var i det närmsta stilla, men också den typiskt våriga doften på sina ställen. Det som göms i snö och det där du vet. Det luktar som en blandning av lera och hundbajs både här och där. Jag överdriver förstås när jag använder ordet förfärligt, men det rimmade på härligt så det kom liksom ut lite av sig självt.

Nu lät jag kanske lite negativ i min beskrivning av träningen men på det stora hela så var det faktiskt ett grymt gött pass! Det känns bra att ha kommit igång med cyklingen, om denna enda gång i cykelkläder verkligen räknas som att vara igång, men ändå. Det märktes tydligt att jag är ovan. Jag var fortfarande rätt öm i sittbenen efter cykelpendlingen på måndagen, alltså sex dagar senare, men det var mest i början som jag tänkte på det. Jag tog det lugnt, har fortfarande lite sviter i luftrören även om…

Freaking friyeey!

Ofta rusar mina veckor på och jag hinner knappt förstå att det är fredag förrän jag är mitt inne i den. Fredagsfeeling vaddå liksom? Eftersom jag sällan hängt med på att det blivit fredag så har jag definitivt sällan fått några fredagskänslor. Därför har jag bestämt mig för att jag just idag, när jag faktiskt råkar ha väldigt bra koll på vilken dag det är, ska passa på att fira fredag hela dagen. Alltså jag ska såklart jobba, men jag tänker försöka mig på att vara mer medveten liksom. Ähhh, nu blev det flummigt känner jag och svårförklarat, men va sjutton. Det är inte alltid så lätt att hitta orden.

5 saker som jag ska göra idag!Jobba! Har bland annat två möten som jag ser fram emot. Träna! Borde cykla men det ser kallt ut. Kanske springer en vända i stället. Det är inte så noga för mig exakt vad det blir, bara att det blir någon form av motion. Äta gott! Har pizzarester i lunchlådan och i kväll lutar det åt bland annat rödbetor och chevre.Försöka vänja mig vid åsynen av mina neonoran…